Älskade husdjur!

Minnen av de högt älskade akvariefiskarna Frodo och Sam

När jag tänker på min barndom är de minnen som jag har från våra besök i zoo-affären i kvarteret mycket starka. Vi hade några olika sorters fiskar hemma, och var där för att välja någon ny, eller för att köpa mat till fiskarna. Det luktade speciellt där inne, blandningen av hö och foder och plast. Jag tyckte mycket om lukten. Den påminde mig om de små svart och vit fläckiga kaninerna som trängdes i sina stålgrå burar. Och det var min högsta dröm att få ta med mig någon av dem hem! Men det hände ju tyvärr såklart aldrig … Jag fick hålla till godo med mina fiskar, varav de två största döptes till Frodo och Sam 🙂 Jag inbillade mig att de tyckte om när jag ”klappade” dem genom akvarieglaset. 

Andra besök i zoo-butiken

Andra gånger jag minns var när jag var i butiken som lite äldre. Då för att gå ärendet at köpa fågelmat till min farfar som på ålderns höst skaffat sig två undulater. Ibland släppte vi ut dem i lägenheten, och de fick flyga fritt. Men min kompis hade en faster med en papegoja som satt på hennes axel, och pratade på riktigt, precis som i berättelserna om sjörövare. Så jag var måttligt intresserad av farfars fåglar. Desto mer intresserad var jag fortfarande av de levande djuren i zoo-butiken. Så söta och mjuka och varma. Och aldrig kunde de bli mina. Trodde jag, och det var väl på sätt och vis sant. För de kunde inte bli det så länge jag var barn. Femton goda år senare däremot, då var jag vuxen och kunde göra vad jag ville. Samma dag som jag flyttade hemifrån promenerade jag till zoobutik i Barkarby och köpte en hamster och en bur. Inte en dag har jag ångrat mig.